När ska jag inse?
Jag har ett beroende, ett ständigt dåligt samvete jämtemot mina nära. Jag räcker aldrig till. Folk tror att jag är någon jävla supermaskin som kan gå på högvarv 24/7. Men sanningen är, jag är en människa. Visst, jag har alltid mycket saker för mig, klämmer in en miljon grejer på en dag, för jag behöver det! Men ibland vill jag faktiskt bara vara själv! Sjuka in i min trygga bubbla där mina dagar endast består av ensamhet och ett par timmar i stallet. Jag trivs så! Jag har ett liv, jag har två hästar, jag har vänner som bitvis kräver allt för mycket. Jag kan inte dela mig i två. När ska NI och jag inse det? När ska jag lära mig att inte ta alla framför mig själv alltid? När ska jag lära mig att ta en stund för mig själv ibland, och göra något jag tycker om?
För visst är det så, att riktiga vänner står kvar?

Det blir bara för mycket ibland. Jag dras runt, hit och dit, hela tiden. Tankarna börjar snurra, och jag kommer inte härifrån. Mår jag bra? Det är en fråga jag inte ens kan svara på själv. Jag har inte tid att känna efter, eller är jag bara rädd? Det ständiga behovet av bekräftelse gör inte saker lättare. Jag vet, jag är inte enkel. För jag förstår mig inte ens på mig själv längre. Det är allt för mycket som händer, allt för mycket i mitt liv. Hur ska jag ta mig ur detta?